Nösund som handelscentrum

Texten i huvudsak hämtad från "Boken om Nösund", av Sten Hallberg och Helge Samuelsson, 1988.

För drygt 100 år sedan var Nösund ett kommersiellt centrum för inte bara Tegneby socken utan för hela Orust, och redan 1850 fanns tre affärer på platsen. På hela ön i övrigt fanns tio lantaffärer vid samma tid.
Nösund var även ett stort centrum för virkesaffärer. Under sillperioden gick det åt mycket trä för båtbyggeri och reparationer till t ex bryggor och magasin. Det var handlarna Gerle och Holst, som sysslade med dessa affärer. Ångbåtar och galeaser befordrade virket under den isfria delen av året, men i och med att sillperioden tog slut 1906, upphörde också behovet av virke.
Under den så kallade storhetstiden fanns sillsalteri, konservfabrik, virkeshandel, lanthandel, skrädderi, tunnbinderi, bleckslageri, krogar, skomakeri, skrädderi, bageri, smedja, benmjölskvarn, väderkvarn, rederi, trädgårdsmästeri, målare, snickare, gästgiveri, bank, post mm.
Det stora spannmålsmagasinet vid bryggan uppfördes 1873 – 74 av firman Gerle och användes som lagerlokal för spannmål som skulle exporteras. Denna export hade sin kulmen mellan åren 1875 och 1880 och upphörde så småningom i mitten på 1890-talet. Vid den tiden började bönderna att mer på allvar odla klöver och vallväxter, och mjölkproduktionen blev intressantare än spannmålsodling. Härigenom blev de gamla magasinen överflödiga.
Av alla byggnaderna längs sjön, salteri, konservfabrik, tunnbinderi etc. finns idag endast en tegelstensmur och några fundament på vilka större maskiner engång stått. Dessutom finns en hel del bultar kvar i bergsidorna och de har tjänat som fästen för magasinsbyggnaderna. Husen utnyttjades av handelsmännen Gerle och Holst vilka bildade Nösunds Salteribolag under sillperioden.
Utöver vad som nämnts fanns också rökeri och guanofabrik. Ett av magasinen överläts 1898 till Sveriges förenade konservfabriker, som i sin tur lade ner rörelsen den förste augusti 1908. De andra magasinen behölls som salteri till 1915 och det fanns benkvarnar kvar till 1921. Huvudsakligen var det ben av långa från Mollösund som maldes och som användes till gödning på åkrarna. Det fanns också ett par trankokerier på Nösund varav ett låg mittemot Källarhuset och ett vid den numera nedlagda smedjan.